Jag känner mig Skins trailer illa tvungen att skriva om gårdagens lilla misär med bredbandet, och samtidigt erkänna att jag inte alltid har alla chips i påsen. Situationen är följande:
Jag och David åker bil. Vi gör det länge. Väldigt länge – typ tolv-timmar-länge.
När man åker bil så där länge så känns det förstås väldigt skönt att ha tillgång till dator, så att man kan sysselsätta sig med något när de norrländska skogarna närmar sig. Detta uttrycker David sin stora glädje kring och man kan, utan att överdriva, säga att David var i extas när han igår kunde blogga om att vi passerade skyltar och det ena med det tredje.
Davids glädje blev dock kortvarig, för det dröjde förstås inte länge förrän jag skulle fram och pilla på elektroniken. Efter en stunds ”fixande och trixande” från min sida strejkade modemet och krävde PUK-kod. Jag försökte, något diskret, starta om datorn för att på så sätt få en ny chans. Men icke – modemhelvetet skulle prompt ha ”det-tar-säkert-en-vecka-innan-vi-får-den”-koden.
Åtta timmars ineffektivt bilåkande (vi kunde ju varken blogga eller hänga på facebook) var ett faktum.
Det hela löste sig idag (och det var nog tur för mig) när vi fick tag i Niklas som styrt upp vårt mobila bredband. Bloggandet är därför åter safe.

Ps. När man åker norrut kan man se en hel del renar. På bilden ser vi hur de softar på Kalix GK:s Driving Range. Ds.
Kommentera | LänkIgår kväll hade jag en dialog med min kära bror om vilka typer av affärsidéer man kan genomdriva under projektets gång. Vi kom ganska snabbt fram till att affärsidéernas karaktär kommer, till stor del, bestämmas av omgivande miljö; såsom vad det är för väder och i vilken stad man är i. Ungefär lika snabbt som vi kom fram till detta kom min bror på att vi borde köra en Chippendalesshow
i Kiruna - “kvinnorna är ju utsvultna där uppe!” lät det.
Om någon annan har något annat förslag
på vad man kan hitta på i Kiruna så uppskattas detta verkligen…
Kommentera | LänkEtt stycke stripe
28 januari 2008 kl. 01:30 i Förberedelser av Fredrik
För ett par inlägg sedan reflekterade David över att det kanske vore trevligt att ha bilen stripad, och ja, visst hade han rätt. Igår kom leveransen från dekaltrim.nu
och således var dagen vigd till att försöka få fast de jättelika klisterlapparna på bilen. Det gick förvånansvärt smidigt och efter en stunds pysslande var de på plats. Hoppas nu bara att någon nyfiken person ser vår pimpade bil och bestämmer sig för att surfa in på bloggen - då känns dagens jobb värt sin möda.

På bilden nedan ser vi David in action. Man kan lätt tro att han inte gjort annat än att klistra dekaler, eller hur?

Bloggandet är säkrat!
26 januari 2008 kl. 02:19 i Förberedelser av David

Idag har vi
fått ett paket. Mobilt bredband från mobiltbredband.nu. Yes! Nu är bloggandet safe. Däremot kollade jag nyss på smhi.se och vad som inte är safe just nu är temperaturen. Den snittade fem grader i Kiruna, smaka på den. Vi vet ju alla hur den svenska sommaren fungerar och denna lär ju inte vara ett undantag, sibirisk kyla ena dagen och medelhavssol den andra. Därför åker både flip-flop och Stenmarkmössan med. I den ordningen.
PS. Jag slutar för övrigt aldrig att förvånas över min käre reskompis Fredrik. Idag när vi provbäddade bilen till exempel. En märkbart lättad Fredrik uttrycker sig på fullaste allvar enligt följande, efter att vi lastat in två madrasser, en rulle myggnät och två brassestolar:
– Så, det är ju typ allt, vad mer behöver vi?
Denne man ska jag roadtrejda med framöver, man blir ju mörkrädd. DS
Att vara framgångsrik som företagare handlar till stor del om att bygga relationer. Relationer till kunder, leverantörer eller anställda. Idag var vi relationsbyggare åt ICA Supermarket i Ystad.
I ungefär tre timmar stod vi och hjälpte kunderna att packa in sina varor i plastpåsar. Intrycket av oss var det sista kunden tog med sig ut ur butiken och det var viktigt att det var ett positiv sådant. “Om ni fortsätter med det här ska jag aldrig handla någon annan stans”, sade en äldre dam och var förundrad över vilken service butiken erbjöd. När vi hörde de orden förstod vi att vi hade lyckats. Den fåordige svensken säger sällan något, men idag fick vi både många leenden och många “vilken service!”.
Det känns som ett bra sätt att knyta ihop säcken på. Relationen till dina kunder är förmodligen det mest värdefulla du har som företagare och genom att förstärka den kan du tjäna mer pengar. Mycket mer pengar.
När vi i dagens sommarsol gick ut från ICA-butiken konstaterade vi att Projekt Road Trade är slut. För den här gången. Nu funderar vi på vad vi ska göra härnäst. Vi hoppas att vi inspirerat någon av er trogna bloggläsare och vi hoppas fortsätta sprida orden “jobb är något man skaffar sig, ingenting man får”. Kanske skriver vi en bok, kanske föreläser vi. Förmodligen gör vi både och.
Men… vad vore ett blogginlägg utan ett djupt slut? Just det, inte mycket för världen. Vi har under resan stött på många hinder - vissa svårare än andra - och utifrån dessa har vi dragit den absolut viktigaste lärdomen av dem alla. Behåll din positiva attityd. Knight Moves ipod Engagemang föder engagemang och likaså kan ett leende föda fler leenden. Lyckas du att skratta åt dina problem istället för att se dem som orosmoln kommer de att vara mycket lättare att lösa. När du sedan lyckats att lösa dem kommer det att bli lättare att skratta åt framtida problem och så är cirkeln sluten. Precis som Road Trade.
Vi hoppas att du som bloggläsare har kunnat dragit dina egna slutsatser kring vår resa och kanske tagit till dig några av våra. Vi är övertygade om att det går att skaffa sig jobb om man har rätt inställning. Vad tror du?
Ps. Lämna inte riktigt bloggen ännu. Vill du veta hur många motorstopp vi fått och hur många bloggläsare vi haft gör du säkrast i att läsa morgondagens statistikinlägg. Ds.
BILDER FRÅN DAGEN:



Ni som inte gillar djupa blogginlägg kan sluta läsa nu.
Hallå där. Jag satte mig precis framför datorn för att kolla mailen och för att uppdatera statistikverktyget vi använder oss av på den här siten. Ni förstår, jag mäter numer min lycka i antalet läsare av bloggen - och idag är jag väldigt glad.
Samtidigt läser jag det senaste blogginlägget av David. Mina tankar svävar iväg och jag kommer på mig själv fundera på hur fasen jag nånsin ska kunna dra till med en lika bra rubrik som David gjorde. “En dag av möjligheter” - smaka på det. Känns det inte bara… väldigt positivt? Är det inte så man ska tänka varje dag? Är det inte så varje dag är?
Vi kan vända på steken; finns det någon dag som inte är fylld av möjligheter? Jag funderar för mig själv (håll i dig nu, för this shit is deep) och kommer fram till att jag, i alla fall inte vad jag kan påminna mig, kan se tillbaka på en enda dag i mitt liv som inte varit fylld av möjligheter. Om jag sedan tagit vara på dem eller inte, det är en annan femma.
Jag tror problemet ligger hos oss människor: vi har en förmåga att se problem och hinder var vi än vänder oss. Många av oss är negativister som hellre klankar ner och påpekar vad som inte går, än att faktiskt påpeka vad som kan göras. Vi är också, av naturen, trygghetssökande och rädda för att misslyckas - och kanske är det också därför vi inte vågar ge våra möjligheter en ärlig chans.
Vågar man inte prova kan man varken lyckas eller misslyckas - och om man inte lyckas eller misslyckas så kan man inte lära sig något. Jag är inte på något sätt säker på att projekt Road trade kommer att gå att genomföra men en sak är jag säker på; jag kommer att kunna dra en hel del lärdomar från resan.
Over ‘n’ out.
/Dr. PhilToo Saved hd
Kommentera | Länk



ofan - Hur vore det istället för att stå som stenstoder inne i butiken, sälja lite kläder, så det där jävla..
Zandra - har ni några andra bloggar nu? ni skriver så bra så man vill gärna fortsätta läsa något av er!..
VSK - Bra jobbat! Europa nästa?..
Per Hammarsjö - Hej David & Fredrik! Kul läsning! Kul äventyr! Vi syns! // Per..